Intervju med Peter Karlsson, hundinstruktör och beteendeutredare

MAILINTERVJU  

Hur skulle du beskriva evidensbaserad eller ”reko” hundträning, och hur knyter det an till att kunna förstå hundens språk och kommunikation?

”Reko" i det här sammanhanget är en akronym för respekt, empati, kunskap och omtanke, och i de orden ligger egentligen svaren på frågan. Idag vet vi ganska mycket (men långt ifrån allt) om hundens kognitiva förmågor, vi vet att hundar är kännande, tänkande varelser som upplever glädje, sorg, empati, rädslor, mod med mera i minst lika stor utsträckning som vi själva. Det blir liksom ett minimikrav att förhålla oss respektfullt och empatiskt till hunden, och det i sin tur kräver att jag också har en förståelse för att jag inte har rätt att använda mig av aversiva maktmedel när jag ”tränar” eller delar mitt liv med en hund.

Hur ska vi då göra i stället?

Vi behöver sätta oss in i hundens behov, intressen och utmaningar, och hur den kommunicerar dem, både som art och individ. Jag säger ”träna” inom citattecken eftersom hunden i väldigt stor utsträckning redan kan det vi försöker ”träna” den till att göra. ”Träning” handlar egentligen om att be eller få ett djur att utföra ett beteende av skäl som till mycket stor del är kopplade till våra egna behov, önskemål, förutsättningar och situationer. Det behöver vi ständigt påminna oss själva om.

Vad är din upplevelse av hundägares allmänna kunskaper kring att kunna läsa av sina hundar och förstå vad de signalerar?

Rent generellt skulle jag säga att vi är ganska dåliga på att lyssna. Vi utgår ofta från falska premisser när vi ska tolka hundens föresatser och beteenden. Egentligen inte så konstigt eftersom en förvånansvärt stor grupp yrkesarbetande inom hundfältet fortfarande jobbar med utgångspunkt i obsoleta studier av och slutsatser om hundar. De obefintliga kompetens- och kunskapskrav som vi som samhälle ställer på min yrkeskategori tillåts fortfarande vara en av de faktorer som till stor del påverkar människors möjligheter att förstå den djurart som vi längst av alla delat våra liv med. Med det sagt skulle jag ändå vilja säga att jag i min roll som hundinstruktör och beteendeutredare möter massor med människor som ingenting hellre vill än att lära sig lyssna och förstå sin kompis. Och det är ju där vi måste börja, i en vilja och en strävan efter att faktiskt förstå våra hundar. Redan där har vi tagit ett stort steg i rätt riktning.

Hur går du till väga för att förklara för dina kursdeltagare och elever hur de ska förstå och kunna läsa av sina hundar?

Genom att börja från början. En av de första frågor jag ställer i mina teorigenomgångar är ”vad är en hund?” – en fråga som många först blir lite ställda av. Men när vi sedan börjar bena ut frågeställningen och svaren, blir det också enklare att leda in deltagarna på behovet av att förstå och läsa sina hundar. Alla som går en kurs har ju någon slags önskan att genomföra den med ett någorlunda lyckat resultat, även om innebörden i det kan se väldigt olika ut. Det är min uppgift att se till att deras förväntningar är rimliga och att visa dem att den minsta gemensamma nämnaren alltid är att kunna läsa av och förstå vad deras hundar kommunicerar. Mycket handlar om att skapa förståelse för de likheter vi har i allmänhet med andra djur och i synnerhet med våra hundar i termer av inlärningspsykologi och beteendeanalys. 15000–30000 år av samexistens sätter sina spår liksom. Det gäller bara att få deltagarna att inse det.

Vad tycker du är några av de viktigaste sakerna att veta när det gäller att läsa av sin hund?

Att observation inte är detsamma som tolkning och att ”det beror på” är det enda som alltid stämmer. Om jag tillåter mig att observera utan att tolka, har jag ett bra underlag att jobba vidare med. För att tolka behöver jag betydligt mer information än det jag ser framför mig i kanske bara en ögonblicksbild. Att läsa hund handlar om en helhet, att veta i vilken kontext hunden befinner sig och vad som händer runt omkring hunden i just den kontexten, just nu. En glad hund viftar ofta på svansen men en svansviftande hund är inte alltid glad.

Finns det någon speciell myt eller vanlig missuppfattning kring hunden som du skulle vilja slå hål på?

Jag är glad att du frågar! Dominans. Det är kanske ett av hundvärldens mest missbrukade och missuppfattade begrepp. Dominans definieras inom etologin som “företräde till resurs” och är ett förhållande som är helt och hållet situationsbundet och alltså inte individbundet. Det är dessutom en företeelse som sker passivt, det vill säga att en individ ges företräde till en resurs av en eller flera andra individer. Funktionen är aggressionshämmande, alltså inte aggressionsburet som många vill få det till. 

"Det måste vara andra saker än aggression som binder samman en flock"

Om aggression hade varit den bärande faktorn hade vi bland fritt levande djur sett en ständigt pågående aggressiv kamp inom den egna gruppen eller flocken över alla möjliga resurser. Aggression är ju aldrig attraktivt eftersom det skulle ”kosta" alldeles för mycket att befinna sig i ständig kamp. Jag tänker att det är ganska enkelt att förstå att det måste vara andra saker än aggression som binder samman en flock. 

Och viktigast av allt, dominans är inte en egenskap, utan ett sätt att beskriva en situation som handlar om att minska risken för aggression runt en begränsad resurs. Att beskriva hundindivider som “dominanta” är alltså både problematiskt och missvisande eftersom samma individ i ett annat sammanhang och en annan situation i stället kan uppträda undergivet, eller “subdominant”. Och vice versa. Dominans uppträder inte heller mellan arter. Så att till exempel tala om hundar som dominanta i förhållande till människor är alltså direkt felaktigt.

En av Sveriges främsta etologer, professor Per Jensen, skrev redan 1983 en artikel med rubriken ”Den missuppfattade dominansen” där han förklarar dominans och dess funktion. Trots det fortsätter begreppet att leva kvar i hundvärlden som en synonym för ”maktuppvisning/-utövning”, och har bidragit, och bidrar fortfarande, till att hundar trycks ner, utsätts för övergrepp, begränsas, straffas, ja till och med avlivas. Allt på grund av, för att citera den internationellt verksamme veterinären och hundbeteendevetaren Ian Dunbar, en ”Musse Pigg-tolkning av ett komplext socialt system”.

Peter med hundarna Max och Tyra. Foto: Peter Karlsson.

____________________________________________________________________________
Peter Karlsson jobbar både som instruktör och som beteendeutredare på R+ Hundskola. Dessutom jobbar han som gymnasielärare på en naturbruksskola i Skåne och undervisar nya generationer av hundyrkesverksamma. Här kan du läsa mer om Peter och hans arbete med hundar: https://rplus.se/om-rplus-hundskola/peter/