Hunden och kärleken
KRÖNIKA När Ziggy kom in i mitt liv ställde han hela min existens på ända. Från att ha varit en ostrukturerad och, det är jag den första att erkänna, ganska lat person som gjorde vad som föll mig in när det föll mig in, tvingades min vardag nu till ordning och noggrann planering, helt utan tid för lathet. Likt ett spädbarn behövde denna ystra hundvalp äta, sova och göra ifrån sig på fasta tider som utmanade både tålamod och morgontrötthet. Men mest av allt behövde han kärlek, och det behövde även jag. Jag är övertygad om att jag inte är den första hundägaren som överrumplats av den hejdlösa kärlek jag kände från den första gången han satte sina små tassar på mitt hallgolv. Genom nio år har vi flätats samman till en enhet, han och jag, och det finns ingenstans jag går dit inte han följer efter (bokstavligt talat, då han har lärt sig att öppna toalettdörren). "Att lära känna en hund är att lära sig ett nytt språk; ett språk helt utan ord." Mycket var jag beredd på när jag ...
